inotsi
1.
(
c. sg. A; Lar, Añ, H, A Apend
) .
(Vb.).
"Los verbos eraunsi,
iñotsi significan primitivamente estar manando y derramando algún líquido. Tienen irregulares, y para significar que está lloviendo, tienen lugar sólos badaraunsa, badiñotso, y por contracción biñotso. Estaba lloviendo, bazerrunsan, baziñotsan, biñotsan. [...] Del verbo iñotsi: [...] badiñotsat, badiñotsazu, badiñotsa [...] baniñotsan, baziniñotsan [...]"
Lar (s.v. lluvia, nota).
"Llueve, euria da, biñotso
"
Añ.
"Nevar, (V) edurra iñotsi, (G) elurrari iñotsi
"
Ib.
"
Biñotso, llueve"
A.
"
Iñotsi, manar. Es verbo conjugable, siendo muy raras sus flexiones en uso"
Ib.
Ekatxari iñotsi eutsan iñotsi, baña bestetzuren lepo ganiak iñarrosi.
Otx 37.
Maite zaitunak, Poliu, zure zori bera iritxi beza: eztia biñotsola eta elorri zakarrak amomu (lore bat) bekarkio.
Ibiñ
Virgil
40.
Regar, rociar.
Zeruek intzez, odeiek euriz iñotsi bezate zintzoa.
Or QA 161s.
2.
inutsi.
(Sust.). "Iñutsi, temporal (V-land [sic]). Edur-iñutsi, abazuza-iñutsi" A Apend.