irensgarri
1.
iresgarri (Urt IV 467),
iretsgarri (Urt IV 467).
Devorador.
v. irensle.
Harrek obratuak dire / haren beztigarriak; / har berak izanen dire / haren iretsgarriak <irest->.
Arg DevB 54.
Zuetarik zeiñ egon ahal / daiteke su iretsgarriarekiñ?
Gç 167.
2.
"
Iresgarria, que l'on peut avaler, faire descendre par le gosier; qui peut être dévoré, consumé, dissipé, enduré, cru avec facilité"
H.