emazurtz
(AN, BN ap. A
; Lar, Añ, Dv (AN-mer, s.v. umezurtz), H),
emaxurtx (-rx B ap. A
; Urt IV 336, VocB
, Dv, H),
emaxurtz (L-ain ap. A
),
emezurtz.
"Huérfano"
Lar, Añ, A.
"Orphelin"
H.
"Huérfano, -na"
VocB. v. umezurtz.
.
Tr. No hemos encontrado ejs. a partir de mediados del s. XIX.
Ni emazurtz <-rtuz> naiz, zaren zu ene aita.
Mat 282.
Zeure karguz hartzen / duzu emaxurtx probea.
EZ Noel 139 (en Man I 13 emaxurtz; en otras tres ocasiones emplea emaxurtx).
Aita prestu ohorezko bat hiltzen denean, ondotik gelditzen den seme emazurtza, anhitz lekhutan [...]. Liburutto haur da emazurtza, Posthumus.
Ax 4 (V 2).
Ema zurtzari lurra ere alha.
"À une vefue [sic] ou orpheline"
.
O Pr 689.
Emaxurtxak eta alhargunak bisitatzea.
He Iac 1, 27 (Lç zurtz, Dv umezurtz).
Uste izandu zuen Jakobek otsoren batek jan zuela aren seme maite emazurz Joseph.
Mb IArg I 233.
Naigabez beteak dauden emazurzei ta neketan arkitzen diran alargunei.
Ib. 331.
Au gazterik emezurtza, edo aita ta ama ill ta bakarra [...] gelditu zan.
Cb Eg II 208.
Etzaiztet utziko emazúrtz: etorriko-náiz zuengána.
LE Io 14, 18.
Berórrek anparatukodú emazúrz desanparátua.
LE Ong 93r.
Nik libratu izan nuen [...] nork lagundu etzeukan emazurtza.
(Iob 29, 12).
Ur ( in
BOEg 1023
).