purtzika
I .
(Adj.).
1.
(ph- VocBN →A).
"Qui est en désordre, excitant le dégoût"
VocBN.
.
2.
(
ph- H).
"Personne de mauvaise vie"
H.
purtzuka (-rz- Hb).
"Homme malotru, mal tourné"
Hb.
3.
putsuka.
Andrajoso.
Mari Beltza zen presuna bat, gorputzaz sostor, arropatzez putsuka, jitez aize-hego...
Larz GH
1964, 89.
II .
(Sust.).
1.
(
ph-
VocBN
A).
"Un individu méprisable"
VocBN.
.
2.
(ph- H),
purtzuka
(-rz- Hb),
putsika
(Lh),
putsuka
(Lh).
"Guenille, chiffon"
H.
"Chiffon, torchon"
Lh.
3.
purtzuka
(-rz- Hb). "Pli qui dégrade l' étoffe" Hb.
III .
(Adv.).
Manoseando (?) haciendo jirones (?).
Jendea dabilka / tiraka, purtzika, / legar eta lege berri ukhaldika. / Nausi nahiz oro gaindizka, / bainan oro ezin aldizka. / Diote hori dela Errepublika.
Zby RIEV
1909, 228.