(
Lcc,
Urt III 48,
VocBN
),
mondano.
Mundano.
v. mundutar, munduzale.
Tr. Documentado en autores septentrionales desde Leiçarraga hasta mediados del s. XIX. Al Sur se encuentra en tres catecismos navarros del s. XIX. La forma general es
mundano; salvo errata, en Chourio (III 40, 6) hay un ej. de
mondano, junto al más frec.
mundano .
Bazituen lehen Alianzak ere zerbitzu dibinoaren ordenanzák eta sanktuario mundanoa.
Lç He 9, 1 (He mundu huntako, TB, Ol, Ker, BiblE lurreko, Dv mendeko
).
O gizon m[u]ndanoa, / zeñak erhakerietan / baituk heure gogoa.
EZ
Eliç
103.
Ezagutza mundano edo Jaiñkozkoa.
He Gudu 62.
Aire mundano eta arraitasun sobrarekin gizonkien aitzinean agertzen diren [emaztekiak]
.
Brtc 61.
Ukho egiten dugularik inpietateari eta gutizia mundano guziei.
Jaur 136.
--Nor da Mundua? --Dire gizon mundanoak gaistoak eta perbersoak.
(Uriz, s. XIX).
BOEanm
1227.
(tbn. en BOEans 538 (Beintza-Labaien, s. XIX) y ASJU 1992, 520 (R, s. XIX) gizon mundano)
(Uso sust.).
Ikhusirik mundanoek egun hura gibela / [...] / pensamenduak dituzte itzuliren mundura.
EZ Man I 79.
Eztarotzut galdegiten solamente beira nazazun mundanoek lehia handirekiñ bilhatzen dituzten gauzetarik.
Ch III 26, 2 (Echve mundutar, Leon mundutiar).
v. tbn. Jaur 411.
mundana. (Forma de fem.).
Emakume mundanakin.
Oteiza Lc 15, 30 (Lç puta, He, Or emazte galdu, TB bizi gaistoko emazte, Ker, BiblE emagaldu).