(
-ph- BN ap. Lh
) .
(Dim. de apur
).
"Trés peu"
Lh.
v. apurtxo.
Eztela nehor munduan / Bruma aphurño bat ez duenik buruan.
Gy 321.
Ideki zuen erdi-aldetik, eta apurño bat irakurrita irriz asi zen.
(Quijote IX).
Or RIEV
1929, 7.
Ots, esan zien, edazute apurño!
Or Mi 34.
Zirika ditzazute diranak, eskein zaiezute aintza-apurño bat... eta, gero mintza!
Ldi IL 37s.
Maitearen apurñoak.Ldi UO 23.