I .
(Adj.).
1.
(ith- Urt, H).
Sofocante, asfixiante (sentidos prop. y fig.).
"Aestuare, bero vel denbora ithogarria egitea, izatea
"
Urt I 360.
"Aer torridus, aire bero ithogarria
"
Ib.
342.
Negar egiteaz arintzen oi deue beren biotzetako pisu itogarria.
Lar SermAzc 52.
Hekien gela hertsi eta ithogarriak.
Hb Egia 64.
Suprearen ke itogarria.
Otag ( in
FrantzesB II 128
).
Etxea zan beretzat baitegirik [...] itogarriena.
Etxde JJ 158.
Errauts itogarri batek harturik, / behar duguia azken hatsa eman?
Lf ( in
Onaind MEOE 1135
).
En DFrec hay 2 ejs.
2.
"Qui est digne d'être noyé, étranglé, étouffé"
H.
II .
(Sust.).
1.
(Lar→H).
"Sufocación, ahogo"
Lar.
"Encalmadura, en las bestias, beroaz itotzea, itogarria
"
Ib.
v. itobehar.
2.
(Lar→Añ, H).
"Muermo, romadizo de bestias"
Lar, Añ.
"Gourme, maladie des jeunes poulains"
H.
ITOGARRIAN.
Intentando asfixiar.
Frantzi ta España zizini txarrez / itogarrian dabiltza, / nai ta nai ezko zerrailla imini, / erdera aoko giltza.
Ayesta 91.