1.
(
Lar; <ch-> Hb y H),
xakerre (
G-to),
sakerre (
G-to)
Ref.:
A (sakerre, xakerre)
.
"Emberrinchado"
Lar.
"Paparrabias"
Ib.
"Vinagroso, de mala condición"
Ib.
"Persona de espíritu de contradicción"
A.
"Persona que se enoja fácilmente"
Ib.
Persona txakerre, estu, aserrekorrak guziak tentatzen ditu, aserratzen ditu.
Gco II 53.
Eladeko zenbait gizakume birtxin, sakerre ta itz-ontziek giza-adimenaren osasuna ta osotasuna lorrin zezaketean.
Zait Plat 42.
txaker.
Aserretasuna sortzen da bakoitzaren humore txaker gaiztotik.
Gco II 49.
"
Xakerre (G-to), ganado que no se deja ordeñar"
A.
2.
"(G), aigre, cuisant, désagréable au goût"
H.