1.
(V, AN, BN ap. A
; SP, H),
eskerkaitz (Lar, -kh- H),
eskargaitz. Ingratitud.v. eskergabetasun. Esker gaitz duela eskasak.(Artajona, 1561). ReinEusk 51.
(Interpr? cf. en el mismo documento: "pero no sabe por qué fin, ni por qué causa ni razón dijo las dichas palabras")Ene ongi eginak esker gaitzez pagatzen tutzuna. ES 164.
Ene ungi egiñak esker gaitzez pagatuak izatu dire. Ch III 18, 1 (SP eskergabetasunak, Mst esker gaixtua).
Nere esker-gaitz itsusíak. LEKop 121.
Sufritu bertzeen eskergaitzak. (253). LE-Ir. Oparien ordañez eskargaitza. OlImit III 18, 1.
Saindu ona, horra zertaratu zituen bada gure esker gaitzak!LfMurtuts 7.
azpiadiera-1.1
"Mauvais accueil"Dv.
sense-2
2.
(A, que cita a LE). Ingrato. Hantuste gaxto bat, Jainkoaren begietan ezin gehiago eskergaitz ta higuingarri egin zinituzkena. Birjin 481.
Ni pobre miserabléa, / esker-gaitza naiz guzía. LEKop 138.
Judio eskergaitzak. (122). LE-Ir.
Aski esker-gaitzak izaten baginen. Dh 242.Oi eskergaitz, itsusi, lotsagabea!DvLEd 133.
Ikasi du nerekin egi iakiñari eskergaitz etzaionak. "Ingratus"
.OrAitork 310.
azpiadiera-2.1
"Disgracieux, qui accueille mal. Horixe da gizon eskergaitza, quel homme désagréable!"Dv.
azpisarrera-1
ESKERGAITZ EGIN.
"Esker gaitz egitea norbaiti, faire mauvaise grâce à quelqu'un" Dv s.v. esker.
azpisarrera-2
ESKERGAITZEKO.
"Esker gaitzeko gizona, homme d'un commerce désagréable; rustre" Dv s.v. esker.