kima
1 kima.
Tr. Documentado en textos meridionales del siglo XX.
Etim. Relacionado con zima, txima, etc. v. FHV 296.
1.
(V, B; kh- L, BN)
Ref.:
A;
Lh (khima);
Izeta BHizt2 (kime)
.
Brote, renuevo; extremo de la rama.
"Brouton, tendron, pousse"
Lh.
"
Kime, kima, adarraren muturra; retoño, brote. Sagarrondoak kime berriak atra tu
"
Izeta BHizt2.
v. kimu.
Pago, arte, aritz, gaztañak, zein baño zein naroago, adar bakoitzean, kima bakoitzean, elur zerrenda samur kizkurrez arro arro apainduak.
Ag G 201.
[Zuhaitzek] bere kima gorak makurtzen zituztelarik hobeki behatzekotz.
Mde HaurB 106.
Atsegin baratzean / sagarrak kimetan.
Gand Elorri 160.
2.
"La hoja arrancada de la rama, dada al ganado para comida"
Asp Leiz.
3.
Acción de deshojar una rama, deshoje.
Osto-kima.
'La cueillette'
.
Or Mi 17 (tít.).
Zertan da kima! --galdegin zion ondoratzean-- Apur apurka kimatuko duk guzia.
'La feuille'
.
Ib. 17s.
Kiman berandutu zainalako amaren bildur ote aiz?
'À la feuille'
.
Ib. 24s.
Kimari ekin zioten; orria euri antzo uldu zen.
Ib. 21.
AZA-KIMA.
"Aza-kimak (V-ger), bretones de berza" A.
KIMA-GURAIZE.
Podadera.
Morroi bat [...] zalditxarra zelatzeko naiz kima-guraizeak artzeko prest zegona.
"Podadera"
.
Berron Kijote 31.
KIMAKOAN.
Al deshojar las ramas, durante el deshoje.
Kimakoan kanta, kanta, osto-biltzaileak.
'En défeuillant vos rameaux'
.
Or Mi 17.
Kimakoan kantua atsegin da ta.
'La cueillette'
.
Ib. 17.
KIMAN.
Recolectando hojas, deshojando.
Maiatzeko goiztiro ederrean, Mari kiman ari da.
'
Mireille est à la feuille'
.
Or Mi 17.
Mari osto-kiman zugatzean.
'
Mireille cueille des feuilles'
.
Ib. 17.
Eguzkia ez dabil larri. Ezta zugaitzak ere osto-kiman.
Txill Let 26.
Recolectando (polen).
Lilietan auts-kiman ari ziran erle maratz [langilleak]
.
Erkiag Arran 10.
(Fig.).
Utzi ditzagun, ba, maite-kiman [...], neska-mutil biak.
TAg Uzt 307.