(
BN-baig ap. A
; Dv),
karabilakatu (
BN-lab [?] ap. Lh)
"Karabila, -tu, karabilka, envelopper un objet en le roulant; entortiller" Dv. "Enroscarse las culebras, culebrear los ríos, serpentear. Sugea karabilkatzen da, ur andiak eta erreka ere bai, la culebra se enrosca, los ríos y los arroyos serpentean" A. "Entortiller, prendre, tromper" Lh. Azkue trae además el sdo. "tortuoso", citando a Duvoisin, que para esta acepción sólo da karabilkatsu. v. kiribildu.
Gure oñetan karabilkatzen dan narrazki bat.
Zink EEs
1924, 66.
Encogerse.
Jin zen pikura xertorat bi begiak hetsirik eta hortzak tinkaturik eta hantxetan jarri, konkortua, karabilkatua...
Larre ArtzainE 178.