keru
Etim. Para su relación con ki(n)o, kirats, etc., v. FHV 67.
1.
(
AN-larr, BN, S),
kelu (
AN-gip)
Ref.:
A;
Lh;
Zt;
Gte Erd 297
.
"Aoan keru gaiztoa dut (BN), tengo mal gusto en la boca" A. "Kerü (S; Alth), mauvais goût, mauvaise odeur du cochon tué par vent du sud" Lh. "Keru txarra (AN-larr), mal gusto en la boca" Zt (comunicación personal). "Keru oneko ardoa" (comunicación personal). "Haragi honek kelua hartuta dauka (AN-gip)" Gte Erd 297.
Zuk aranze puntak eta arno gogorraren kherua pairatu ditutzu.
Harb 139bis.
Nire itzulpenak utzi dizuten ao-keru minkaitza.
Ibiñ
Virgil
26.
(Fig.).
Rencor, amargura.
"(L), rencor [...] (Gy 96)"
A.
Egiñ den hautuaz dago gaitzitua; / baiña agertzen eztu batere kherua.
Gy 96.
2.
(G, AN-5vill, B, BN-baig, Sal, R-uzt ap. A
; Lar, H (G); kh- H (L)).
"Chotuno, mugre, hedor"
Lar.
"Apestar, oler mal, [...], keru usaia ekarri
"
Ib.
"Hedor"
A.
Eztúzie senti arimarén usmas usaikerubát?
LE Bail 223 (no está claro si keru es usado aquí como adj. o como segundo miembro de compuesto).