koldar
(V-m, G ap. A
; Mg PAbVoc, Izt, Dv (que cita a Ur), H (G)),
kolder (V-ple ap. A
).
Cobarde.
Uste zenduban nintzala ni gizon koldar, arima bildurti ta gatz bagako bat.
Mg PAb 103.
Koldar txar beldurti txaldanaren izen lotsagarriarekin betiko gelditzera.
Izt C 314.
Koldarrentzat eta siniste bagentzat.
Ur Apoc (V) 21, 8 (Ker e IBe koldar; Lç, He, Echn e IBk bel-/bildurti, Dv uzkur, Ip lotsor, Ol kelmen
).
Au ez dok koldar eta ollo izatea, / au dok erretiretan ondo joatea.
AB AmaE 268.
Sustrai gutxiko altsuma koldarra [edari zalearen umea]
.
Ayerb EEs
1916, 33.
Giza-iltzaille koldarrak.
Or Mi 62.
Ekaitz orrein orruba koldarren bildurkorra.
Laux BBa 138.
Itzok koldarrak bakarrik goretsiko dituzte.
Zait Sof 22.
Koldar izan zen ordea, ez baitzion munduari uko egin nahi izan.
Mde HaurB 34.
Kontzientziak koldar biurtzen gaitu.
Txill Let 46.
Bere burua koldartzat jo.
Erkiag BatB 142.
Koldarra ehun bider hiltzen da.
MIH 316.
v. tbn. Arruti EEs 1913, 247. Ldi BB 102. Anab Poli 29. Lab SuEm 182. Berron Kijote 54. Zendoia 92. En DFrec hay 2 ejs. de koldar.