kuadratu
1.
(Aux. trans. tripersonal).
Agradar, complacer.
Kuadra dezógun Jangoikoarí játean ta edátean.
LE Prog 100.
Jauna ta nai nioke kuadrátu sandu bátek bekála.
Ib. 100.
Ez egitea deus banidádes, edo niri edo berze báti kuadratu náies, ezi ori lizáke debálde trabajátzea.
Ib. 106.
Sustanzia guzia dago personarén ón edo gaixto izátean, Jangoikoai kuadrátzen edo ez kuadrátzean.
LE Doc 49.
(Aux. intrans. bipersonal).
Jangoikoak deklaratu zué kuadratzen zitzaikóna.
LE Prog 98.
Yago kuadratzen záio biótz penatuarén ansia bát.
LE Ong 56r.
2.
+ koadratu. Cuadrar, ser adecuado.
Anitz aldis etzaie koadratzen deitzea mortalak.
CatAria 450.
Mortalak deitia ez zabei kuadratan kain ongi.
CatR 61.
(CatAe 60, CatSal 61 kuadratzen)
KUADRATU-EZIN.
Imposiblidad de armonizar, de ponerse de acuerdo.
Ene astotxu mantxiñe, / jaio ziñian aintxiñe; / gure Peruk ei dauko / kuadratu eziñe.
Noe 46.
Pelizek dauko zurekin / kuadratu ezina.
Ib. 52.