mainati
1.
(
SP→vEys,
H (+ -aiñ-);
-añ- Lar,
H).
Mimado, caprichoso; melindroso.
"Delicado, regalón"
, "denguera, dengosa", "mañoso [...] que tiene mañas" Lar.
Ezerekin ez dira naikidatzen. Ezagun da Donosti (y) ortan jende mañatia bizi dala.
Sor AuOst 85.
(Ref. a cosas).
Orrela artu ditezke / urte oro frutak, / izan arren berenez / mañati samurrak.
It Jolas 131.
2.
Artificioso, estudiado.
Handik heldu ohi dire begi dardo mainatiak eta estudiaturikakoak.
He Phil 302 (SP 301 afaitatu).
3.
"Mañoso, el que tiene maña, industria, [...] mañatia
"
Añ.