mandaburu
1.
(G, L-ain; Dv, H (L)),
mandoburu (S)
Ref.:
Alth Bot 18;
A (mandaburu, sagar)
.
"Una variedad de manzana, litm., cabeza de macho"
A.
"Manzana muy grande y hermosa"
Ib.
(s.v. sagar).
Libra-sagarra (aundiya, deitzen diote're mandaburua).
Sor Bar 30.
2.
Cabeza de mula.
"Andra-burua manda-burua" / errefrauaren eskuan.
Ayesta 122.