berandu1
1 adb. Ohi den, egoki den, behar den uneaz geroago. Ik. belu. Anton. goiz. Berandu etxeratzen denean. Berandu dabil. Heldu zen, baina berandu. Berandu da. Berandu duzu. Oso berandu. Goiz edo berandu egia nagusi aterako da. Ni goizegi heldu nintzen; bera, aldiz, beranduegi. Presidente berriak, beranduenez, 2006ko otsailaren 7an hartuko du kargua. 2 adj. Berandukoa, berandu gertatzen dena. Gau beranduan. Lur guztia goizetik arratsalde berandura euriz asea.