hats-bahi
1.
(
BN, S ap. A
; Foix ap.
Lh.) .
(Adj., uso pred.).
(Estar, etc.) sin aliento, jadeante, respirando con dificultad.
"
Hatsbahi (BN, S), sin aliento. Hatsbahi nüzü (S)"
A.
Boneta eskuan, ezin garhaituzko ikhara batekin hats-bahi, Xalbador sartzen da kaperan.
Ox 49.
Lurpetik hats bahi hamahirur orenen buruan ateratu zutelarik.
Zerb Gerlan 43.
Eta, hitz dautzuet ihardeste horiek, batak ala besteak, hats-bahi utzia nautela.
Herr 2-6-1960 (ap. DRA
).
(S),
hasbahi (S)
Ref.:
A;
Lrq
.
(Como adj. pleno).
"(S), asmático"
A.
"
Hasbahi, asthmatique, emphysémateux"
Lrq.
2.
(Sust.).
Asma.
Aita Pragasanader, misionest bat aspaldian hats-bahiak tinkatua eta hestutua zadukana.
Prop 1891, 202.