erlategi
Onom.:
In loco qui dicitur Arlategui. (1111) Arzam 217.
Excepto Herlegui. (1114) Ib. 217.
Erlategui Çavala. (1233) Ib. 217.
1.
(gral.; Añ),
erletegi (G-goi; Urt I 549, Dv→A),
erlatei (V-gip, G-nav; Lcc),
erlatai (G-nav),
erletei (Ae),
erletogi (AN-ulz),
erlotegi (V-arr)
Ref: A; AEF 1926, 76 y 1927, 44; Iz ArOñ (erlátei), Als (erlataia), Ulz (erletogíe); CEEN 1971, 340.
Colmenar; colmena.
"Varias colmenas bajo un cobertizo reciben el nombre de erlotegi (V-arr)"
AEF
1926, 76.
AxN explica kofauean (35) por erlategian. Aunque los ejs. son ambiguos, parece que el significado más frecuente es 'colmenar'. v. erlatoki; erlauntz.
Ala nola érle dilijénte injeniosa bere erlatégian.
LE Matr5 294.
Erleak erla-tegira.
Añ
LoraS
182.
Egin dezakeen gauzarik onena da erlategi bat paratzea.
ErleG 6 (v. tbn. 9).
Erletegiaren ondoan landatzen dira arbola aphal batzuek.
Dv Lab 296.
Artu eban ostatua erletegi baten.
Ezale 1897, 322b.
Ixtebe joan zan erletegira.
Lh Yol 49.
Erlategi bat zin izateko / bakarrik palta an eztia.
Or Eus 417.
Erlategin lanean erle langillea.
Zait Gold 118.
Nere erlategiko eztia gizonak lapurtu bear dit biar.
Vill Jaink 196.
Baratze loratsuetan bear dute erlategiak.
Ibiñ
Virgil
107.
2.
"Enxambre, [...] (V) erlategia
"
Añ.