girtain
girtain.
Tr. Documentado en autores septentrionales y en Orixe.
Etim. Probablemente de *gider-t-oin o acaso, por el vocalismo de la última sílaba, *gider-ta- (de -te) + oin .
1.
(L ap. A
; SP, Lar Sup, H; -th- Dv, H),
kirtain (B ap. A
; H),
girtin (BN-lab ap. A (s.v. girten)
),
girtoin (H (-th-)),
girtoi (H).
"Manche"
SP.
"Asa, girtaiña
"
Lar Sup.
"Mango"
A.
v. gider, kirten.
Eztute edireiten girthaiñik, esku-tokirik, sostengurik eta ez konsolatzeko biderik.
Ax 598 (V 385).
Mikelek suma du satagina / ta, arturik sarde-girtaina, / kali du.
Or Eus 301.
2.
(SP, Dv (-th-)),
kirtain (H),
girtoin (-th- H),
girtoi (Dv, H, A),
girtin (A s.v. girten
).
"Queue de fruit"
SP.
"Pedúnculo, cabillo de las frutas; pecíolo, pezón de las hojas"
A.
"
Gerezi-girtin, el pedúnculo de cerezas"
Ib.
Fruitu hori hain gordoa, / girtoia aldiz hain flakoa.
Gy 12.
Harzaitzu gerezi onak eta onthuak, khen zoizute girtoinak eta hexurrak.
ECocin 52s.
Nahi luke loreak segitu bidean... / girtainak zertako du gelditzen lurrean?
Elzb Po 188.
Girtainetik xuxen mozten dituzte haixturrez.
JE Bur 82.
3.
"Au fig. tout ce qui sert à tirer parti de, donne occasion, fournit motif pour, prête à, donne prise pour"
H.
Gezurraren girthoinak etzuen balio, / Sinhestez egiteko nihoiz gaphirio.
Hb ( in
BOEl 171
).
GIRTAINDUN (
-th- Dv A, H),
GIRTOINDUN (H + girtoidun
).
a)
"Pédonculé, pétiolé" Dv.
b)
(-toi(n)dun H). "[Qui a] une anse, un manche" H.