gonburutu
1.
Colmar(se).
Ontzatuten deustazula yakitea izango da nire atsegin betea: eta berau gonburutuko yat, ezertakotzat euki nai banozu.
(Gandara, carta a Larramendi, 1764).
BAP
1966, 161.
Ianari onuratsuz bete ta gonburuturiko mai baten.
A Ezale
1897, 121b.
2.
Acumular, sumar.
Urteak urteai gonburutu arren, aldia aldi da, ta betirauna betiraun.
Ibarg Geroko 70 (ap. DRA).