hirodura
1.
(Sc ap. A; Gèze, Dv, H (BN, S)).
Putrefacción, podredumbre; podre, materia.
"
Hirodüra, pourriture, pus"
Gèze.
v. hiro.
Landaren hirodürak eta hazten ditüen aberen gorotzak bera [lürra] ere hazten düte.
"La corruption"
.
Arch Gram 92.
Harek [harrak] hunki muhuriak oro hirotzen, eta hirodüra untsatto hedatü da hanitx morkhotan.
ArmUs 1892, 150.
2.
"(S), sarna"
A, que cita Ip Dial.
Zauri zahar, hezkabia eta kara gaistozko hirodürentzat.
"La gale"
.
Ip Dial 78 (It, Ur sarna, Dv zaragar).