sotildu
1.
(SP (sin trad.), Añ, Hb (-th-)).
Embellecer; hacer(se) elegante.
"Pulir"
Añ.
Herri gaiak, herri apaindurak dira beti oinarri eta, halaz ere, ez ditugu maiz aski arpegi ezagunak ezagutzen. Hain daude sotildurik, itxuraldaturik, eder-lainoz inguraturik.
MEIG II 124.
2.
Entristecerse, apenarse.
Cf. sotil
(8).
Naiko zio da sotilduteko [umeak itz atzituak iaurti egitea]
.
Zam Ezale
1898, 165a.
XOTILDU,
TXOTILDU.
a)
(Hb, H),
TXOTILDU (Lar).
Embellecer(se).
"Pulir, hermosear"
Lar.
Oñati alde guztia elurrez txotildurik arkitu zuten.
Ag G 201.
b)
(L, BN ap. A; -th- Dv). "Devenir fin, rusé" Dv. "1.º hacerse prudente; 2.º hacerse astuto" A.
c)
Atenuar.
Doñua xotildu.
NEtx LBB 195.
Eresia indartu ta xotilduaz.
Ib. 195.
Eraren zakarkeri mamitsuak argia xotiltzen du beragan, koska hasarreak amustuaz.
"Atenúan"
.
MEIG
IX 126 (en colab. con NEtx).
d)
"(?), debilitarse" A.