sukartu
1.
(
Lar,
Añ).
"Arder"
Lar, Añ.
Sukartu-ta laxter bestaldeko mendian argia erdi-agertzen dala doart.
Zink Crit 37.
Sukartzen asi diran abar eze-karrakada zizkolatsu bat.
Amez Plat 89.
(Lar→H).
"Socarrar"
, "requemar" Lar.
"Prender fuego"
VocCB
(→)
Dv.
2.
(
R ap. A
),
xukartu (
R ap. A
).
"Encolerizarse. Gore mitila sukartu zen xakin zionean soldadu zela
"
A.
Ekin zion andre Katalinek sukartuta ta bere alabaren ausardiaz txundituta.
Etxde JJ 31.
(Lar, Añ→A).
"(Este es un hombre) adusto, au da gizon erre, sukartu bat, bekoskodun bat
"
Lar.
"Adusto"
Añ.
"Ardentísimo, txit izekia, sukartua
"
Lar.
3.
"(El hombre está) abochornado, gizona dago sargoritua, sukartua
"
Lar.
4.
"(G, AN, L, BN), sufrir acceso de fiebre"
A.
(Part. en función de adj.).
"(G, AN), febril"
A.
Ikusi zuen bere amagiarraba zetzala oian eta sukartua.
Ur Mt 8, 14.