tresnatu
1.
(V arc., G-nav, AN, S ap. A; H).
Aparejar (una bestia de carga).
Saruk bat uste, tresnatzen dauenak beste.
"Uno piensa el obero, otro quien le apareja"
.
RS 335 (citado en Lar Sup s.v. obero
).
Astoa tresnatu.
Lard 24.
2.
Vestir(se).
Ederkiago tresnatuei aitzin-lekua eta ohorea emaiten derauegu.
SP Phil 384 (He 388 berregiñen direnei).
3.
"Munir, se munir d'outils ou de meubles"
Dv.
Arek erakutsiko dizue gizategi (sala) aundi tresnatua; antxe atondu zaiguzue.
(Lc 22, 12).
Ir YKBiz 434 (Lç aprestatua, He mublatua).
Dotar(se) de aparatos, de maquinaria, de tecnología.
Frantzia ernatu eta tresnatu... Tresnatze horrek badu onik, bainan langileari lana ebats dezoke.
Lf GAlm
1950, 10.
OTAN-eko erresumek behar dute tresnatu: noiz, nola, nundik, zonbat [...]; bainan behar dutela tresnatu, denek betan azkartu, hortan ez da dudarik.
SoEg Herr
26-12-1957, 1.
Tresnatu diren etxaldeak tturrindu direla diozu.
Herr 13-1-1963, 2.