trikitilari
1.
(V-gip ap. Elexp Berg
).
(El) que baila al son del acordeón.
"
Trikitilarixen konkursua dago frontoian
"
Elexp Berg. En DFrec hay 15 ejs. de trikitilari, 6 de trikitrilari, 2 de trikitrixalari y 1 de trikitari, correspondientes a las 2 acepciones.
2.
Intérprete del conjunto de acordeón diatónico y pandereta.
"Gaur egun soinu txikiaren jotzaileei deitzen hasi zaie"
Elexp Berg.
.
Entzutekuak ziran / trikitilariak, / egun guztian jotzen / jardun ziran biak.
Uzt Sas 317.
Seguran bertan ere badaude, izan ere, trikitilari onak, bi edo iru bikote.
Insausti 318.
Trikitilariak, Azpiroztarra eta bere laguntzalle pandero-jotzalle tolosar bat.
Albeniz 264.