hobendu
Etim. Probablemente de lat. offendere, y de ahí (h)oben, (h)ogen.
1.
(
V, G ap. A
; Mg Nom 68
(V, G),
Añ,
H),
ogendu (
Lcc,
A DBols).
"Entortar"
, "encorvarse" Lcc.
"(Hacer) vicio"
Añ.
"Inclinarse, ladearse, ceder, viciarse"
A.
Etxe okertu, obendu ta abe erdi ustelduben artean zur barri ta orma barriak egitea.
Mg PAb 198.
Pekatuben pisubaz obendu ta makurtuba.
Mg CO 108.
Kañaberea makurtzen ta obentzen zitzaion [aizeari]
.
VMg 79.
Asto makal, argal, pisuaren pisuz makurtu ta obendua.
Ib. 45.
(Fig.).
"
Gizona umetati obendu, griñatu edo makurtuba dago gatxera
"
Mg PAbVoc (s.v. obena).
Naturaleza berriz txikitatik makurtu edo obendua dago gaitzerako.
Mg CC 113.
Gaiski egitera makurtu ta obenduta daguan aragija.
Mg CO 81.
Pekatura obendu ta makurtua.
Ur MarIl 104.
2.
ogentu.
"Blâmer" VocS 130.
3.
(
V-gip, G-to)
Ref.:
A;
Iz
ArOñ
(oben)
.
Perjudicar.
"Dañarse. Landarak ugariegi daudenean, bata bestea obendu egiten due (G-to)"
A.
"
Obéndu ein xao, le ha perjudicado"
Iz
ArOñ
.
"
Obendu in ddau, le ha ofendido, le ha dado disgusto"
Iz UrrAnz.
4.
Pecar.
--Zelan iausi ginean beren mendean? --Adan gure lenengo gurasoan obenaz obenduta.
A Cat 13.
5.
"
Obendu ein xao, le ha perdonado"
Iz
ArOñ
186n.