olabior
Etim. De olo-bihur, litm., 'avena torcida, perversa'.
(AN-araq-egüés-olza; Aq 1174 (AN), H (G, AN)),
olabeor (AN-ilzarb, Sal, R-vid),
olabeur (R-uzt)
Ref.:
Bon-Ond 150;
A (olabeor, olabior)
.
Avena loca; cizaña.
"Egilope"
Aq 1174.
"Ballueca"
Mdg 151.
"Ballueca, avena silvestre"
, "cizaña, ballueca, avena loca" A.
Bein edo bein agitzen da gari azitik atratzea olabiorra.
(109).
LE-Ir.
Nola eztuénak berzerik alórrean, baizik olabiór ta ilindia.
E
Urt
(ms.) 101v.
Xin zinuen kalako bere etsai bat eta eregin zizun olabeorra gariaren erdian.
Samper Mt 13, 25 (Lç, He, TB, Dv, Echn, SalabBN, Ol, Leon, IBk (h)iraka, Ur lollo, Ur (V) olo, Ip zalge, Hual zizaña, Or muri-azi, Ker galbedar, IBe ologaizto).