debekagarri
1.
(Urt) .
(Como segundo miembro de compuestos).
(Lo) que dificulta.
"Angina, [...] zintzurreko miñ hats debekagarria
"
Urt II 91.
2.
"Qui est susceptible d'être défendu, interdit. Badire gauza batzu, bertzenaz zilhegi direnak, bainan debekagarri ere direnak
"
Dv
(→)
A.
"Condamnable"
Lh.