(
VocBN
.
(-ny-)),
desarrañatu.
Descomponer(se), trastornar(se).
"Déranger, se déranger"
VocBN. Cf. Palay: "Dessarranjà, mettre du désordre, en désordre; desarranjà-s, se déranger; faire des écarts de conduite; s'enivrer".
Gauza lehemizian ain ttipi eta funsgabekuengatik desarrañatzen dira kostumak.
LuzSerm
276.
Ene laguna eritu da eta haren lana egin behar ukhan dut. Gero lanean plantatu orduko desarrañatua izan naiz.
Gazte 1958 (11) (ap. DRA
).
Memento batez ihiztari batek desarranjatu ditu basa-zerrama bat eta zonbait basurde-kume.
Herr 8-12-1960, 2.
Marearse.
"
Otoan desarrañatu niz (BN-ciz)"
Gte Erd 218 (s.v. mareo).