jau
1.
(V-m ap. A
),
iau.
"Onomat. del ladrido fuerte del perro"
A.
"
Iau, iau, iau, ladrido de perrillos caseros"
LE-Ir.
Bi zakur ibiltzen ditu beti; bat txikia ta bestea ikaragarri aundia. Orain konparazio batera yau, yau! emen, eta urrena yau, yau! urruti.
Auspoa 32, 61.
Gaztelu aldetik ginjoazen eta laister gure zakurrak: Jau! Jau!
JAzpiroz 138.
2.
(S ap. A
),
iau (S ap. Lh
).
"Exclamación de muchachos al bailar"
A.
Jinkoa eta erria! / Zühürtarzüna eta lana! / Eta bizi bedi Üskaldüna! / Iau! <Iáo> Iau!
ArmUs 1900 (portada).
3.
"(G), grito que repiten los pastores (con j española muy fuerte) para reñir a las ovejas"
A.
"Para llamar a ovejas: bea (BN, R), ttori-ttori (AN) [...] jau (G)"
A Morf 731.