otsolahar
1.
otsalar (Aq).
"Frambueso (AN)"
Aq 1238.
2.
(H),
otsolar (G; Lcq 81, H),
otsalar (G-to-nav, AN-5vill, B),
otxalar (AN-olaib),
otxo-lahar (L-ain),
otso-nahar (S)
Ref.:
Alth Bot 7; A (otsalar, otxo-lahar, otso-nahar); VocNav (otxalarra); Arin AEF 1955, 121.
"Rosa rubiginosa"
Lcq.
"Églantier, basa arrozatzia, otso naharra
"
Alth Bot 7.
"Mosqueta, variedad de rosal"
A.
"Rosal silvestre"
Arin AEF 1955, 121.
Otsolarrak eta aien nastuak / jarri zaizkiyo nagusi [arbolari]
.
Tx B II 56.
Ba-zen an otso-lar ta xanpora, kardin ta txarrantz-belar.
EG 1959 (1-2), 49.
Platon ere ibilia bide zan [...], otso-naarraren eta garbitasunaren usain onetan blei-blei.
Zait Plat 20.
3.
otsalar
(G-goi ap. A Apend). Ramilla.
4.
"
Otsolarra, la planta trepadora con pinchos y con las hojas brillantes y lustrosas por ambas caras en forma de corazón alargado. Ez du lorarik eta azi ezagunik ematen"
Iz To.
.