ostilamendu
Etim. Préstamo románico; cf. nav.-arag. ostilla, ostillamenta, etc.
(BN-mix ap. A; -ill- SP Dv, Lar, H, que cita a Leiçarraga),
ostoilamendu (-oill- SP).
Menaje.
"Aderezo de casa, menaje"
Lar.
"Menaje de casa"
Ib.
"Ajuar, menaje"
A.
Ezpa nolatan nehor sar ahal daite borthitz baten etxera eta haren ostillamendua pilla, baldin lehen esteka ezpadeza borthitza?
Lç Mt 12, 29 (He haren armak eta haren gauzak, TB onthasuna, Hual ontarzunak, Dv, Leon puskak, Ip hatiak, Ol atuxak, Or gauzak).
Bere ostillamendua etxean badu, ezalbeiledi iauts haren eramaitera.
Lç Lc 17, 31 (He mubleak, TB menaiua, Dv tresnak, Brunet bere aldagarriak, Ol atuxak, Or bizitze-tresnak, Ker, BiblE bere gauzak).