1.
(B, L, BN, S; VocBN
, Dv, H)
Ref.:
A;
Lh
.
(Interj. que expresa desafío, provocación o desprecio).
"Forme de mépris, de provocation, correspondant à ces mots: fuyez, lâches!"
VocBN
.
"Palabra de desafío, provocación"
A.
Harrabots bat hoin hurbil aditzean, nere gizona salto batez itzulten da "Axut!" oihu egiten duelarik.
Elzb PAd 5.
Hurbiltzen da, saltoka, sasi hortara, boz ikharagarri batekin oihu egiten duelarik: "Axut! muthikoak, Axut!".
Ib. 52.
--Han da ere Napoleon, bere soldadoen artian. --Biba Napoleon, axut Wellington!
Eskual 8-5-1908 (ap. DRA
).
--Axut! --Haugi bide-erdi!
Barb Sup 182.
2.
(Sust.).
Recelo.
Naiago nigan bizi; / griñatxar, bekaitz, gorroto, axut / ta ustekeri ezik.
"Libre de amor, de celo, / de odio, de esperanzas, de recelo"
.
Gazt MusIx 77.
AXUT EGIN.
Desafiar.
Juanes ordea zakur zaharra zen mendi aietan barrena eta ekaitzari axut (desafío) egiñaz, etzun amor eman nai gora bidean.
Etxde JJ 233.
Nire osabak [azalkia] eskuz-esku emateko eskatu zidan eta bi gauza batera egiteko erabakia artu nun: azalkia eskuratu eta axut egin (desafiar, provocar)
.
Etxde Itxas 201.
AXUT-LEGE.
Esku-tresnekin egindako zauriek, iñork bere eskuartean dauzkanekin alegia, ez dute lotsaizunik ematen, au olaxen idatzirik dago argi ta garbi axut-legetan.
"En la ley del duelo"
.
Berron Kijote 169.