1.
ezartze (H).
Establecimiento (acción de establecer).
"Mise, pose"
H.
Cf. ESKU-EZARTZE.
[Konfrariaren] establimentüko edo ezarteko dekreta.
Mercy 12 (o es seguro que esté plenamente sustantivado).
Lege-ezartean [...] aiei egoki zaiena [...] azaltzen dute agintariek.
Zait Plat 130.
En DFrec hay 5 ejs.
2.
"Interjección"
Lar.
[Gramatikaren parteak] adberbioa, interjezio edo ezartea, ta konjunzio edo itsaskida.
Cb EBO 31.
Da ezartea hitz maillezgai bat gure gogo eta biotzigintzak adierazotzeko, edo norbaiten arreta deitutzeko serbitzen duena.
DicM 41.