1.
(SP, Dv, Hb, H; -añ- Lcc (-du), Urt IV 41, Ht VocGr 356, Lar, H).
Dañar, causar daño.
"Lisiar o dañar"
Lcc.
"Blesser, faire une lésion, endommager, porter atteinte à la réputation, à l'honneur, etc."
Dv.
"
Zaldia dainatu daut, il m'a blessé le cheval. Eroririk dainatu da, il s'est blessé en tombant"
H.
Tr. Documentado en textos septentrionales hasta mediados del s. XIX, y en los alto-navarros F. Elizalde y Lizarraga de Elcano.
Zeren eta zuk nihori miserikordia eginagatik, ezpaita berdin zure iustizia niholatan daiñatzen.
Harb 405.
Beregainki zerbaitetan ofensatu, tristetu, gaizki aiphatu, dainatu eta bidegabeztatu nautenak gatik.
SP Imit IV 9, 6.
Horrelakoez kastitatea gutienean hagitz zaurtzen da eta dainatzen.
SP Phil 261 (He 263 daiñatzen).
Nork dañatzen digu?
El 56.
Ezin bihotza dañatua izan daite hirrisku gabe.
Mih 121.
Beldur ditu hura [berthutea] daña dezaketen okasione urrunenak ere.
Ib. 24.
Eztá erremediátzen gaitza gáldus paziénzia, bai gáltzen mereximentua, dañátzen arima, desgustátzen Jangoikoa, ta aumentátzen néke-péna.
LE Ong 65v.
Eta ankas bizirik balu dainaturen / Bere arimaz luke [mirikuak] kalte pagaturen.
Hb Esk 206.
Haneton, Kaprikornek erroa zilhatzen; / Lepture, Soperdesek axala dainatzen.
Ib. 235.
Harri-abarrek behin-bethikotz dainatu dituzte hainitz landare gazte.
Dv Lab 307.
Eta niholaz ere ez dezazula ez uki, ez daina bertzeen ona.
Ib. 306.
2.
Condenarse.
v. damnatu.
Lenbizikoa [Ifernua], dañatuena, bekatu mortalean ilik.
El 39.
EZIN DAINATUZKO.
"Qu'on ne peut blesser, endommager" Dv.