1.
(Vc ap. A; Añ, H),
eratsi (Añ),
erazi (Añ),
eraztu (V-arr ap. A
).
Desgarrar(se) la piel; despellejar(se).
"
Eratzi. Eratziko aut. Te abriré en canal"
Mg PAbVoc (no parece una traducción literal).
"Despellejar"
, "desollar" Añ.
"Arañar, (V) atzamarka eratsi
"
Ib.
Beintzat oneek ezteutsube eratziko aragirik.
Mg PAb 118.
Oiñazpijak eratziko jataz.
Ib. 118.
Eratzia San Bartolome legez.
Añ
NekeA
227.
Azotez eratzita.
fB Olg 4.
Ta bein eskatu / yakanari / euk, txar, urratu / ta eratzi.
Zav Fab,
RIEV 1907, 96.
Aragi eratziai oratu-ta zeunkazan soñekoak.
Añ
EL2
204.
Atrapetan dau azerija [katamotzak] / Itxiten dau guztija eratsija.
Ur CancB
III 100 (Duvoisin lo cita s.v. eraso y eraits).
Berak eratziko leuzkizu laster arpegiori.
Echta Jos 183.
Larru-eratsia, larrutua zetzan gizon ori.
A Ardi 131.
Bere [zugatzaren] azal zarra eratzi ta kendu ezketiño.
Otx 118.
2.
(V-arr-ple-och ap. A),
eraztu
(V-arr ap. A). "Binar", "labrar las tierras a poco de segar el trigo" A. "Erazten (V-ple), binando la tierra" Ib.
3.
(Sust.).
"(V), rasguño en la piel"
A.
Zauriz, eratziz eta ebagiz odolduak.
AB AmaE 452.