(ill-gai Añ),
hilgei.
Destinado a morir.
"Digno de muerte"
Añ.
Ezi ordu dut iakinsu izan / hil, ala bizigei nizan.
O Po 22.
Esan zuen ill-gaia zala Jesu-Kristo, reus est mortis
.
Ub 88.
Zuen legean ondo ikasia izanik, il-gai egiten duen gauzarik topatu ez dio.
Lard 452.
Onda-miñak yota ba-dabilla / nun autsi, zer galdu ta nor ito billa, / ilgaiz uin goseak asetu eziñez.
Amez ( in
Onaind MEOE 736
).
Hilgai otzanak, haiztoaz hil-erhanak / hire hituen harrizko aldaretan.
Mde Po 69.
Etziran ordea soilki abereak [erensugearen] [...] ilgaiak.
Etxde JJ 93 (v. tbn. 204).
Geroago, irudiak bete zuten ilgai bear zutenen tokia.
Etxde Egan
1961 (1-3), 95.
v. tbn. Egiat 238 (hilgei).