1.
(V-ger-ple-arr-oroz-m, AN-ulz-egüés-ilzarb-olza, BN-mix, Ae, Sal, R; Lar, Aq 256 (AN), H),
miaka,
beaka (G),
mieka (V-ger),
meako (Mdg 162)
Ref.:
Bon-Ond 140;
VocPir
272;
A (mehaka, mieka);
Echaide Nav 138;
Iz R 404;
PMuj (beaka)
.
Ijada, costado; cadera.
"Costado"
, "hijada" Lar.
"(Dolor de) costado, [...] meakako miña
"
Ib.
"
Barraz lertu gra bi meakatarik (R), nos hemos reventado de risa de las dos hijadas"
A (s.v. barraxko).
v. aldaka, almaka, saihets.
Erroi, meaka ustela, tripa andia [...]. Erroi meaka andia.
(Valdizarbe, 1544).
ReinEusk
36s.
Miaketarik ler egin biarrez asi zan barreka.
Otx 147.
Eltzen dio laister [gazteari] meaketatik [...] ta [...] yaurtitzen du burutik atzera.
Or Mi 59.
Meaketan pike-tximika zuten arkazteak.
Ib. 42.
Labainak ditu meakak.
"Sus caderas"
.
Or Eus 86.
[Zaldiari] meaka barrenak zotin luze batekin tenkatzen zaizkio.
Ibiñ
Virgil
104 (v. tbn. 52).
Zebra-abere arin marratu ari bere oinpetako burdiñez meaketan eragiñaz.
"Bate las ijadas con los herrados carcaños"
.
Berron Kijote 199.
2.
"
Meaka, la parte de la piel pendiente entre el muslo y la tripa de la vaca y donde se la examina para ver si está gorda"
Iz To.
MEHAKAKO HEZUR
(AN-ulz; m. izur R-is). Ref.: Iz Ulz,
R 404. "Meakako ezúrre, el hueso de la cadera" Iz Ulz. v. mehakezur.