(SP, Dv, H (BN, S), A (los tres últimos citan a O)),
amundu (SP).
Suavizar, amansar.
"Apprivoiser"
SP, Dv y H.
Cf. H: "Amuna qui est le même mot que amona, lequel a donné amontzea, perdre son aigreur, devenir doux, mûrir en parlant de fruits". No es segura la forma de part. : en Oihenart sólo aparece -tzen; Azkue da tanto amondu como amontu. Cf. amun.
Hora ezta harrukaldiz amontzen.
"Le chien ne s'apprivoise pas"
.
O Pr 247 (cf. Arb Erlis 104: Hora ez da harri-ukhaldiz ematzen).
Etzaio deus estaltzen, ezta emaitzez amuntzen, ematzen, eztu eskusarik hartzen.
SP Imit I 24, 1 (Mst zuñ presentez ezpeita apaisatzen, Echve biguntzen, Ol ibitzen).