Mármol. v. marmol.
Eliza ezinago eder den baten erdian, marbre baliusenez üngüratürik. Ip Hil 139. Austriatik ekarria izana da lapis-lazuli deritzaion marbre hura. JE Ber 63. [Ezkaratza] ttipia da, bainan dena marbre xuriz apaindua. Ib. 67.
Erregeren bihotza harri marbre honen pian estalirik eta gorderik diagozu. Tt Onsa 122.
MARBREZKO
(Adnom.). De mármol, marmóreo.
Unzi guzizko zur preziatuzkorik eta kobrezkorik eta burdinazkorik eta marbrezkorik.
Lç Apoc 18, 12 (He marbola harri, Dv, Ur (V, G), BiblE marmol, Ip marmor, Ol atxurdin).
Jateko mahain marbrezko ederrak.
HU Zez 165.
Marbrezko ezkaratz xuri ederretik barna bagoazi.
JE Ber 59.
Marbrezko harri batean.
Herr 25-8-1955, 2.