(Urt, Hb, Dv, T-L),
asikilari (L ap. A
; Dv).
Mordedor; (fig.) atacante, mordaz.
"Asper crabro, uli ausikilária
"
Urt II 412.
"Celui qui aime à mordre, se dit au fig."
Dv, que cita a Gy.
"1.º mordedor; 2.º murmurador"
A.
"Mordant"
T-L.
v. ausikikari, ausikitzaile.
Liztorrak dira marrant eta ausikilari, mintki ausikitzen dute.
ES 196s.
Bertze presuna hauk ere bada gisa berean marrant dira ez baitakite gaizki baizik mintzatzen; ausikilari, zeren jaingin, eta gibel-jale baitira bere Giristino lagunentzat.
Ib. 197.
Hau zuer doakizue, karatera baxoak, / gorderik ausikilari, mihi ondikozkoak: / Yende on eta berthutoser yazartzen diozue, / egiaz edo gezurraz, berdiñ dadukazue.
Gy 135s.
Ausikilari samina / ulia deitzen duguna.
Ib. 186.
Xakhur saingaria ez da ausikilaria.
Zerb GH
1936, 120.