(
Urt) .
(Adj.).
Que añade, suplementario.
"Adjectivus, -a, abuztagárria, berregárria
"
Urt I 168.
berretgarri,
berhagarri
(Dv, A).
(Tras tema nominal nudo).
"Qui sert à augmenter. Zure solasak ez dire bihotz berhagarri, vos paroles ne sont pas encourageantes (litm.: propres à augmenter le cœur)"
Dv.
Zinez eta egiaz elkhar maite dutenen arteko haserredurak eta diferentziak, anhitzetan ere, amorio berretgarri eta fintkagarri ohi dira.
Ax 554s (V 355).
(Uso sust.).
Añadidura, suplemento.
Hañei egiñen diozuen fabore espirituala, segura zaitezte, zebei halaber gerthatuko zaitzuela, zeben gaiñerako obra onen berretgarritzat.
Arg DevB 231.