(B; Dv, H (+ kh-)),
garrangari (H (G))
Ref.:
A;
Izeta BHizt2
.
Estridente; gritón.
"Au fig. criard, clabaudeur"
Dv.
"Qui rend un son strident et qui le fait entendre sans discontinuer"
H.
"Gritador, chillón"
A.
"
Mutiko karrankari aspergarrie
"
Izeta BHizt2.
Cf. 1 garrangari.
Alle eskelle zamaria / larhote karrankaria.
Mustafa.
(ap. DRA)
Errota gaistoa karrankariena <-axi->.
Urq RIEV
1909, 149 (de un ms. de Incahuspe, comunicado por Lhande a Urquijo).
Ez du horrek erran nahi oilo busti batzu girela, zenbeit antzara karrankaritarik entzuten dugun bezala.
HU Aurp 127.
Entzunen dira mendiz orgak karrankari / ederki kargaturik berriz hunat ari!
Etcham 157.
Errota txarra, karrankariena.
EgutAr 21-11-1960 (ap. DRA
).
Airekotiarrak abiatzearekin lurretik altxatzen, burdin karrankari batzuen puntan, mundua, orai Rusiari bezala, orduan Frantziari zagon, gogo-bihotzak pil-pil Ader-en denboran.
Herr 27-4-1961 (ap. DRA
).