Etim. Del gasc. coumày .
1.
(
BN ap. A
; SP (-mm-),
Urt Gram 28,
Lar,
VocBN
,
H),
kumai (
S ap. Lrq /kumái/; Chaho).
Comadre.
"Commère"
SP.
"Comadre, amakidea, komaia
"
, "madrina de bautizo" Lar.
"Marraine"
VocBN
.
Aberti ezazü kumai haitatia.
'Marraine'
.
Etch 426.
"Adulatrix, lausengari, komáia
"
Urt I 268.
2.
Comadre, amiga.
"(Mal me quieren mis) comadres, porque les digo las verdades [...] komai andreak, gaistoa ni, zerren oi naizan egiati
"
Lar.
Badoa fite hauzorat / bere komaia baitharat / berriaz erdi nahia.
"Voisine"
.
Gy 149.
(Usado como tratamiento familiar entre mujeres).
Baderro [arranoak phikari]: Komai, ez izi.
Gy 181.
Hartzak finean baderro [lehoisari]: / Komai, hitz bat, ez aboro.
Ib. 251.
3.
Mujer indiscreta.
Ahate biek, zoiñer komaiak baitzaien / erran zer gogo zukeien, / ihardetsi zioten, hek haren afera / egiñen aise zutela.
Gy 255.