1.
(
oihes BNc ap. A; VocBN (oy-), Dv (oy-), H (BN; + oihes))
"Adj., qui a des manières brutales et stupides tout à la fois; gizon oies bat, emazte oies bat. Cet adjectif ne s'emploie que pour les personnes" VocBN. "Variante de oiherra. [...] Cet adj. s'emploie usuellement pour exprimer brutal, stupide, d'un caractère revêche" H. "Gizon oihes, moldegaitza, makhurra, haserrekorra" Ib. (s.v. oiherra). "Rústico, grosero, raro" A.
Errege bat guziz oiesa eta gaixtoa.
Jnn SBi 73.
[Emazteak] argitzen, xuxentzen, hezten lagun oiesa.
JE Bur 103.
Bere izate oies eta ezigaitzari (naturaleza ruda e indómita).
Etxde JJ 182.
Gizon oihes, bitxikeriazale eta aistheta nintzalakoan.
Mde EG
1957 (1-2), 49.
Eratasunez doai urriko gizona zenez eta kulturaz oies (rudo, rudimentario).
Etxde Itxas 79.
Lonbarda oiesak heldiak zirela Erromaraino gaixtakeria handiak bazterretan eginik.
Othoizlari 50 (1968) 18.
[Bertsuak] pasarte oies eta morrokoz emokatuak direlarik.
Lf ( in
Casve SGrazi 9
).
2.
(BN ap. Lh
; H).
"Il a la sens de sinistre, qui fait présager un malheur, dangereux, pernicieux, funeste"
H (s.v. oiherra).
"Gros, volumineux, épais"
Lh.
Hedoi bat oiesa lehertzerat doha gure gainean.
Laph 175 (Harriet raduce "un nuage sinistre").
[Itsasoari] sabela ethentzen zitzaion, hausten gerruntze konkortua, mustupiltzen bere aurpegi oiesa.
JE Ber 79.
Lur huntako gudu oies eta zirtzilak.
Ib. 100.
Aserre oies, irain, gorroto, / alkar ikusi eziña...
EA OlBe 98.
Berregin zuen aiheru oihes hura.
Mde Pr 111.
3.
"(S), original, extravagant, barroque, bizarre"
Lh.
4.
"(S), misanthrope, sombre"
Lh (que cita Eskual I 82).
5.
Sombrío, apartado.
Cf. oiher, oiheski.
Baretotz'en goi-ibar oiesa garaitu ondoren, [...].
Etxde JJ 190.
Igeluko alderdi oiesan zuten ardi-etxolara joatea.
Ib. 191.