1.
(
L ap. A
).
Habladurías, murmuración.
"Conversación"
A (que tbn. da "discurso, narración", citando a O VocPo, pero lo que en éste aparece es erastea como verbo).
Cf. 1 erasi.
Hark barren hartan dioenaz egin kontu, eta ez iendearen erasteaz.
Ax 444 (V 290).
Jainkotiar onak ez du edozein erasteri nola-nahika ematen sinheste.
Dv Imit I 4, 1.
Modo de expresarse.
Guk, Uropano jakintsun garelakoek, ezin berdintzen ginduke haren eraste ederra.
Prop 1900, 160.
2.
Sonido de un carro.
[Gurdi kargatuak] bere soiñuaz, habarrotsaz eta erasteaz tristetzen eta penatzen du.
Ax 430 (V 278).