1.
(
BN-baig-arb, R-uzt; Dv, H),
ernari (
Sal)
Ref.:
A (ernai, ernari);
Lh (ernai)
.
Viga; poste.
"Tres maderos grandes que llaman hernayas
"
(Valdorba, 1678).
LexHNav
I 59.
"Poutre"
Dv.
"Viga maestra sobre la que descansa la casa; es distinta del caballete. En R algunos pronuncian ẽrnai
"
A.
Cf. VocNav s.v. ernaya, hernaria, arnaya y arnaria. v. 1 habe, 1 haga.
3 ernai 12 beso luze.
(1763).
SenperEus
54.
Utz nezazu khentzerat zure begitik lasto hau, zuk ernai bat duzuna zurean.
TB Mt 7, 4 (HeH, Leon ernai; Lç gapirio, Ol, Or, IBe (h)aga
).
Eta gainean hegastegia, ernaiak ageri.
Arb Igand 76.
Zenbat etxe-aitzin, beren argamas eta ernai ozkadun edo legun ederrekin.
EGAlm 1896, 46.
(ap. DRA)
Bi ernai xuten gainean.
JE Bur 60.
Ernaitik dilingan, eman lezake argiak pinpirin-xintxitoil pollita, hegaldaka eliza-erdian.
SoEg Herr
7-6-2956, 4.
Zur ernaiak bezain handiko sugeak.Elsb Fram 177. Teilatuaren ernai aphalena ez da jausten hirur mila metraz beheiti. SoEg Herr 16-4-1959, 1.
2.
"(BNc), chaflán"
A.
"Es más bien lengüeta saliente o espiga (no chaflán)"
A Apend.
3.
"Desván (V-m)"
A Apend.