1.
(S)
(Pred.). Sin aliento, jadeante. "Atsalbo (S-saug), essoufflé" Lh. "Hatsalbo nüzü, je suis tout essoufflé" Ib. " "Essouflé" Lrq.
Españako hegiala heltu zenian izerdi llapa eta hatsalbo jarri zen hats hartzeko.
D. Béhéty GH
1927, 434.
Azkena eman zion bere amorraldi itsu horri, oheburuan belauniko erori zen, hatsalbo, bihotzeriturik.
Mde Pr 160.
Hi gure bestan erditan / bahiz lasterkaka jiten / Berri gaixto batekin hiz / hatsalbo gü gana heltzen.
Casve SGrazi 128.
2.
(S ap. A
; Foix ap. Lh.) .
(Sust.).
"
Hatsalbo (Sc), jadeo"
A.
Ez dügü, üdari bürüz, beribil ikhustia akabo. Ez eta hanitx hatsalbo deithoratzia.
Herr 10-5-1962 (ap. DRA
).