(
G-azp) .
(Forma atenuada de demonio
).
No incluimos aquí los ejs. vizcaínos en los que se trata de una var. regular de demonio).v.
demonine; cf. demonio.
Espiritu maligno / demoniño zarrak, / Luziferrek ez dauzki / laguntzalle txarrak.
Ud 106.
Demoniñuak ainbeste arte / enbra gaiztuak baditu.
Tx B I 208.
Erakutsiaz demoniñua / sube bateren antzera.
(In Ostolaiz 49
).
(Tras sust.).
Condenado, maldito, muy malo.
v. DEMONIOZKO.
Albaiteruen sala / demoniño ortan.
Tx B 32.
(Usado como interj.).
Bukatuko dezute edo ez? Demoniñua!
Iraola 84.
(En oraciones interrogativas secundarias).
Zer demoniño dezute?
Iraola 86.
Zein demoniño ari da ikatz koskor tiraka?
Ib. 103.
DEMONINO GUZTIAK BEREKIN IZAN.
Ser muy malo. v. DEABRUA(K) BEREKIN IZAN.
Bestea da orrelakua, demoniño guziak berekin ditu.
Ill Testim 29.
DEMONINOZKO.
Endiablado, maldito.
Demoniñozko estropozo bat / egin nuen bertan.
Tx B 32.
Etzekit guri loa galerazteko inpernutik atereak edo zer ziran demoniñozko bi katar aiek.
Ataño
TxanKan
145.
Beste demoniñozko asmo bat artu ziteken: inguruko baserriak erraustea.
Ib. 37.
MILA DEMONINO
(Usado como interj.).
Eta ni bezelako gizon batek bidia galdu? Milla demoniño!
Sor Gabon 53.